Belöningen för allt jobb med att anordna julfirande fick vi på julafton. Inget stök eller kasande på farliga julvägar utan bara lugn och ro med bara vi tre.
Vi åt rester från julbordet, såg på Kalle Anka och öppnade klappar.
Ella har fått så mycket fina klappar och det har tagit henne två dagar att öppna allesammans. Hon har testat och inspektera dem alla noga och verkar nöjd med alla. Fast hon har redan valt ut några favoriter som är extra roliga
Eftersom jag inte ville dra ut Ella på julvägarna i år hade vi beslutat att låta allt folk komma till oss istället. För att det skulle passa alla, både Marcus och min sida, lade vi julen på lillejulafton.
Den som inte själv tidigare har haft jul hemma har inte en aning om vad det innebär. Jag var inställd på att det skulle bli mycket, men kanske inte så mycket. För att lätta lite på bördan, och kostnaden, blev det lite knytkalas av det hela. Min mamma tog på sig att göra sill och gröten. Svärföräldrarna fick skinkan och svågern och svägerskan fick också ta med sig lite sill. Mina föräldrar stod även för all dricka och för ålen. Jag lagade Jansson och svampomeletten och Marcus rullade köttbullar – 139 stycken.
Men det var ändå mycket som skulle inhandlas och förberedas, så vi hade fullt upp.
Lagom till vi behövde den som mest gick bilen sönder. Startlåset frös sönder i kylan och vi blev fast hemma utan möjlighet att komma iväg och handla allt det som vi behövde. Marrcus kom inte heller iväg till jobbet utan fick ta ut sina sista semesterdagar. Min far blev den räddande ängeln. Efter att han skulat jobbet plockade han upp Marcus och de körde och handlade allt på den långa handlarlistan som jag krafsat ner.
Det hela slutade med att julen blev rätt lyckad trots allt.
Nästan alla klapparna under granen var till Ella, något som kan förklaras med att alla gäster hade lämnat nästan alla sina klappar hemma för att öppnas på julafton.
Men alla människor och alla intryck hade blivit för mycket för Ella och hon orkade inte öppna sina paket utan sparade dem till ett annat tillfälle. Efter att ha ätit sin äppelgröt och lite katrinplommonpure somnade hon gott.
Min syster och svåger och deras lille son åkte efter klapputdelningen eftersom deras hund är sjuk och de var tvungna att hämta honom hos hundvakten.
Vi andra gjorde klappleken och avslutade sedan kvällen med gröt innan Marcus halva gav sig av hemåt.
Mina föräldrar och min bror stannade en stund till och vi hade en diskussion om platt-tvapparater som jag inte behöver upprepa här.
När de också hade åkt, var jag så trött efter att ha stått på benen nästan hela dagen och ville bara få gå och lägga mig och få en god natts sömn så att jag var pigg nog att njuta av belöningen som vi skulle få dagen efter. ´
Dagarna innan jul kom det en hel massa snö och det var bitande kallt. Jag, Ella och Torsten gav oss ut på en vinterpromenad men vände ganska snabbt hem igen då det var för kallt för Ellas små kinder. Jag var eld och lågor och ivrig att få ta några fina vinterbilder, men den stora kameran tyckte inte heller om kylan och slutade fungera så fort vi kom utom dörren. Den lilla var desto tåligare men jag hade helt tappat sugen på att vara fotograf så det blev bara några få bilder.
Jag har inte haft chans att uppdatera bloggen på väldigt länge. Först kom det ena i vägen och sedan det andra, men nu när julkaoset börjar lägga sig tänkte jag lägga upp de inlägg jag hade planerat för tidigare.
Leia Mais…I helgen har Ella provat på att äta gröt för första gången. Fick ett gratisprov med posten, med smaken banan och äpple. Det var populärt vill jag lova. Hon smaskade, slickade sig runt munnen och till och med sträckte sig efter skeden. Tog det för lång tid mellan skedarna så blev hon upprörd. Hon åt upp över hälften, vilket är ett framsteg från de få skedar som det har varit med smakportionerna.
Idag blir Ella 6 månader! Det är svårt att tänka sig att det redan har gått ett halvår sedan hon föddes.
Dagen till ära var hon dessutom på sin 6 månaderskontroll på bvc. Hon väger nu 7020 g och är 65,5 cm lång. Både sköterskan och läkaren blev imponerade av hur stark hon var när hon skulle ligga på mage. Sköterskan använde ord som ”spänstig” och ”aldrig varit med om förut”. Stolt som man är kan jag bara svara med att hon varit stark hela tiden.
När vi ändå var på plats passade mamma på att få sin spruta till slut. Ett stick i armen och så var det gjort. Det återstår att se om jag får några känningar av det.
Ella fick också erbjudandet, eftersom hon nu är gammal nog, men vi valde att vänta. Det är något vi inte ens har diskuterat och det tål att funderas på innan vi fattar beslut.
Jag är egentligen inte så pigg på det här med vaccinering för svininfluensan men när jag fick kallelse bestämde jag mig för att göra det för Ellas skull. Jag skulle ha gjort det för två veckor sedan, men när jag väl var där så rådde sköterskan mig att vänta. Jag var beredd att ta chansen och ta sprutan iaf eftersom jag var på plats och dessutom var orolig för att vaccinet skulle ta slut. Hon lovade mig att det inte skulle göra det utan att det bara skulle vara för mig att komma tillbaka och ta sprutan när som helst. Jag behövde inte ens anmäla att jag skulle komma.
I fredags var den dag som jag satte som ny ”sprutdag”. Valde precis innan en helg för Ellas skull. Om jag mot förmodan skulle bli sjuk så skulle Marcus iaf vara hemma och kunna backa upp mig på ”ta hand om barn fronten”. Men jag kom inte iväg.
Så idag åkte jag och Ella med Marcus när han skulle köra till jobbet så att jag slutligen skulle få den där sprutan, bara för att få åka raka spåret hem igen – utan stick i armen. Precis det som jag blivit lovad inte skulle hända hade nämligen hänt – vaccinet var slut. Kassörskan som jag pratade med och förklarade situationen för gav bara svaret att nytt vaccin ska komma på onsdag och på att jag hade blivit lovad att där skulle finnas till mig när jag kom sa hon bara ”vi måste ge till dem som kommer”.
Så, ingen spruta idag heller!
Börja undra om det är meningen att jag ska ha den överhuvudtaget.
Har varit lite tyst på bloggen den senaste tiden men nog händer det saker ändå i våra liv.
Fredagen den 6/11 fick Ella sin andra vaccination. Första sticket gick utan problem även om hon såg på mig och bvc sköterskan med en blick som tycktes säga, ”mig lurar ni inte – det hände något där.”
Andra sprutan fick resultatet knäpptyst och leende till förvåning och sedan gråt. Fast det var inte mycket till gråt och hon lät sig lätt tröstas.
På kvällen började febern komma krypande och lördagen var den uppe på 38 grader för att sedan vara försvunnen på söndagen.
Söndag var farsdag och vi var bjudna till mina föräldrar på middag. Rådjur, hemmalagad klyftpotatis och smarrig sås – mums.
Under veckan som har följt efter det har det varit lugnt på resfronten och jag och Ella har hållit oss hemma.
Ella är lite smågnällig, vill inte sova och allt ska in i munnen och gnagas på. Jag tror att det är tänder på gång. Enligt uppgifter så kan det vara så i två månader innan man ens ser dem komma.
Själv har jag känt mig som överkörd av en ångvält den senaste veckan, vilket kan bero på att det har blivit en del sena nätter då det är enda tiden jag har för mig själv att ägna mig åt en del av mina hobbies.
Igår var jag, Ella och mormor på ”The studio” i Malmö. Jag hade fått en inbjudan via min syster till en gratis fotografering där jag fick ta med mig sällskap. De stylade på plats med sminkning och hår, men kläderna fick jag stå för själv.
Vi hade lite otur med både sur och tråkig stylist och fotograf. Stylisten hade nog bara gått en snabbkurs, alla med långt hår blev stylade på samma vis, och var nog inte van vid att arbeta med så långt hår som mitt.
Fotografen kunde inte svenska och verkade inte heller kunna engelska så bra. Han blev dessutom uppenbart irriterad på både mig och Ella. Han var nog mest van vid att fota tonårstjejer. Bilderna blev iaf bra. Fast Ellas hade nog inte blivit så lyckade om det inte hade kommit förbi en tjej som var bra på att fånga hennes uppmärksamhet. Det började med att hon passerade med en bukett blommor och uppfattade Ellas intresse för dessa. Sedan roade hon även Ella med hjälp ut av sina nycklar.
Jag tror egentligen inte att det var något för oss. I vanliga fall avskyr jag att fotograferas och trivs bättre bakom än framför kameran, men gav det en chans. Jag ville ha familjebilder men blev ställd i olika klassiska modellposer. Fotografen hade ett papper som han följde slaviskt och efteråt såg jag på en affisch med Marilyn Monroe där hon poserade i många av de ställningarna som jag fick göra. Tror att det passar mer en tjej som vill bli modell, något som aldrig har varit min önskan, än en ung mamma som fött barn 5 månader tidigare.
Men som sagt, bilderna blev iaf bra, även om jag har ångest över hur mycket de kostade.
Men som den mamma jag är så är ju allt som är med mitt barn något jag vill ha.
Igår fyllde Ella 5 månader. Vart de 5 månaderna har tagit vägen har jag ingen aning om. Ella briljerade med att lyckas rulla från rygg till mage, så nu har hon rullat varvet runt. Egentligen hände det i fredags men då missade mamma och pappa det. Vi vände ryggen till i en sekund och när vi såg tillbaka låg hon på mage istället för på rygg.
Vi firade dagen med god mat på kvällen, oxfile för mig och Marcus och bakpotatis till Ella. Vi kom på att hon inte tycker olivolja är någon höjdare men att smör/rapsolja är mycket godare. Nu har hon smakat: 4 olika sorters potatis, morot, palsternacka och broccoli. Morot gick inte alls. Palsternacka gick an men var ingen succé. Broccoli slinker ner, men potatis är fortfarande det som fungerar bäst.
I lördags var det städdag med föreningen. Medan Marcus hjälpte till där och även städade ut vår egen lilla trädgård lite, rensade jag och Ella upp inomhus. Jag har tagit tag i utrensningen av våra lådor på alla saker som vi inte har använt sen vi flyttade hit. Allt som vi inte har saknat antingen packas ner eller slängs. Jag tog även tag i berget med tvätt som ansamlats i vår lilla tvättstuga. Både diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare gick varma hela dagen.
På kvällen fick vi besök av goda vänner som vi inte träffar så ofta eftersom de för tillfället bor i Norge.
Förra veckan tillbringade jag och Ella med att ta det lugnt. Förutom fredagen var vi hemma hela veckan och bara myste. På fredagen var vi och badade med de andra i babysimgruppen. Ella verkade älska att äntligen vara tillbaka i vattnet. Hon var som en liten fisk, plaskade och simmade runt.
Leia Mais…Halva helgen var Ella och jag ensamma hemma, för Marcus var iväg med sina barndomsvänner för deras årliga ”grabbhelg”. Fast Ella, jag och Torsten stannade inte hemma utan åkte med mormor till mina morföräldrar och tillbringade större delen av dagen där.
På söndagen var vi också ute på egna äventyr och var inte hemma när Marcus kom hem.
Ella har hoppat i hoppen för första gången. Det är samma hoppe som mina syskon och jag har använt när vi var små.
I torsdags var jag och Ella inne i stan och träffade vår babysimgruppen för en fika, tyvärr glömde jag kameran hemma. Vi mammor pratade om allt det som rör våra vardagar numera och våra små såg storögt på varandra.
Vi hade så trevligt att vi satt i flera timmar. Skönt att få konversera och diskutera med någon som man får begripliga svar från. Ibland känner man sig som en toka som går och pratar med sig själv här hemma. Tillslut blev vi nästan utslängda för det var stängdags.
Enligt en ny engelsk studie så ska samsovande med ditt barn öka risken för plötslig spädbarnsdöd. Skitsnack, säger jag, för jag lägger inte att kväva sitt barn under kategorin plötslig spädbarnsdöd. Vid plötslig spädbarnsdöd finns ingen förklaring till varför barnet dör. Det kan vara fullt friskt, men så slutar det att andas, hjärtat bara stannar eller något annat förknippat med att dö. Ingen vet varför barnet dör och man kan inte förhindra det. I Sverige är definitionen "Plötslig död under spädbarnsåret som inte kan förklaras efter genomgång av klinik, omständigheterna vid dödsfallet och obduktion."
Om man rullar över sitt barn, mosar och kväver det så är det klart att barnet dör. Det finns en förklaring - det är ditt eget fel!
Ella har sedan dag 1 sovit hos mig och det har fungerat hur bra som helst. I början låg hon på min mage, sen blev det vänsterarmen och nu vid sidan om. En kort period låg hon mellan oss, men till skillnad från mig, som vaknar som jag somnar, så ligger inte Marcus stilla när han sover och han har ingen inbyggd ”varningsklocka”, så efter att jag en natt vaknade med ett ryck och såg att han var på väg att rulla över lilla Ella, har hon flyttat över till min vänstersida igen. Att detta resulterar i att hon stjäl min säng och jag inte får sova är ett billigt pris för att hon ska vara trygg.
En tredjedel av fallen som undersöktes i studien var dessutom alkohol och/eller drogpåverkade. Jag ställer mig frågan: Ska man ha barn om man tar droger?
Jag kanske kan kallas ”präktig” men jag tycker inte att man ska dricka heller när man har små barn. Och att dricka och röka under själva graviditeten ska vi inte tala om. Det får bli en diskussion för ett annat tillfälle…
Länk till en av artiklarna: http://www.alltombarn.se/barnhalsa/1.29085
Idag har Ella varit på synundersökning på ögonkliniken för att se om hon har tendenser till att ha ärvt mitt fel på gula fläcken. Eftersom hon är så liten så finns det inte många tester de kan göra, men hon iaf fick pupillervidgande ögondroppar i två omgångar, fick titta i en apparat med en liten nalle, och undersöktes slutligen med en stark lampa. Hon var jätteduktig och blev inte ens ledsen när hon fick dropparna.
Läkaren kunde inte upptäcka några avvikelser på det lilla hon kunde få ut, förutom att hon är översynt vilket är fullt normalt för så små barn.
Hon kommer att kallas för uppföljning med fler undersökningar när hon blir 1 år.
Igår var vi på sista babysim, för den här gången iaf. Ella var ivrig att komma i vattnet och sparkade med fötterna när hon simmade runt. Hon dök 4 gånger och var som en liten fisk i vattnet. På sista dyket fick hon en liten kallsup, men det verkade inte bekymra henne. När vår halvtimme var över ville hon inte ens gå upp ur bassängen.
Efteråt fikade vi med de andra babysimmammorna och bebisarna, eftersom det var sista gången, och fick sedan skjuts hem. Vi var inte hemma förrän vid 18:00 och då höll pappa redan på med maten. Ella fick sin mat och somnade sedan och sov större delen av kvällen.
I helgen, i söndags, hade vi även ett kort besök av Marcus halvbror Magnus med sambo Helena.
Jag hade gjort ett nytt försök, 2:a, på att baka en kladdkaka med vår ”nya” ugn. Den är tvärtemot den vi hade i förra lägenheten, som var perfekt för kladdkaka men omöjlig att göra sockerkaka i. Även om den här kakan blev lite mindre torr än förra gången så blev det ändå mer sockerkaka. Får fortsätta experimentera med tiden några försök till. Till slut ska jag väl lyckas.
Ella fick en söt groda i present, Mange.
Ella med Mange
När vi ändå var i stan igår så passade vi, jag Ella och Torsten, på att besöka mina morföräldrar.
Sen kom även Ellas mormor dit.
Igår var Torsten på sin ”årliga” vaccinering. Bättre sent än aldrig får man väl säga då den egentligen skulle varit i maj/juni. Men då hade vi lite annat att tänka på och sen har det varit kombinationen inte haft tid och glömts bort.
Men nu är det iaf avklarat och mitt dåliga samvete över att han kommit så mycket i skymundan de här fyra månaderna kan lätta lite. Kan inte vara lätt att gå från att alltid ha fått all uppmärksamhet till att vara den som får minst. Mest märks det på att han oftast ser ut som en ”gatuhund” istället för en stor vit bomullstuss, som han brukade och egentligen ska göra.
Jag bad dem även kolla hans öron då han haft problem med dem en tid och jag oroade mig för att han fått skabb. Det visade sig vara en invasion med svamp. Och då pratar vi inte kantareller utan en jästsvamp som tydligen finns hos alla hundar, men som hos vissa tar över om man inte håller efter den. Torsten har alltid haft problem med den på ställen där han blir fuktig ofta, främst tassar och runt ögon och munnen, och blir då röd istället för vit. Innan Ella var jag noga med att sköta honom, borstning varje dag och genomkamning och bad varannan vecka, men nu finns inte den tiden. Istället har vi vid några tillfällen lämnat iväg honom på trimning, trots att man inte ska trimma bologneser. Jag har då trott/litat på att trimmaren även har tagit håret i öronen på honom, men det hade hon tydligen inte så det var rena paradiset för svampen, fuktigt och mörkt, så den har bosatt sig där. Som tur är går den att få bukt med. Jag köpte en vätska jag ska droppa i hans öron och massera in en gång om dagen. Jag köpte även ett särskilt schampo, som motverkar svampen, för hans tassar.
Sen ska det beställas tid för trimning
. 
Min lilla "gatuhund"
I helgen fick Ella börja smaka på annat än sin vanliga mjölkersättning. Vi börjar med potatis, mosad till oigenkännlighet och utblandad med ersättning.
Hon var inte överförtjust, men inte heller motsträvig, utan verkade mest förbryllad. Det mesta kom ut samma väg som det gick in.
I fredags var Ella på besök på bvc för sin månadskontroll. Hon mättes och vägdes som vanligt och har nu blivit 62,5 cm lång och väger 6160 g.
Förutom det så pratade vi om smakportioner, kontrollerade ev tänder och lite allmänt ”hur det går”.
Söndagen den 27 september samlade vi släkt och vänner på Villandsgården för att välkomna Ella till livet, vår familj och släkt och vänners gemenskap.
Vi hade tänkt börja med att prata lite, men eftersom Marcus hade glömt sin fusklapp hemma och var tvungen att hämta den fick gästerna börja med att mingla. Hedersgästen, Ella, som inte hade sovit på hela dagen somnade tio minuter innan de första gästerna anlände.
När Marcus kom tillbaka började vi följa vårt planerade program. Jag började med att berätta vad Ella heter och varför vi valt dessa namn, samt deras härkomst och betydelse. Därefter presenterade Marcus Ellas fadder, berättade vad fadderansvaret innebar och lämnade över ett fadderbrev som bevis på detta hedersuppdrag.
Jag fortsatte med att läsa en dikt för Ella som jag började skriva på BB och som sammanfattar lite av det jag känner. Denna följdes tätt ut av ett välkomsttal till Ella, där jag hälsade henne välkommen till livet och till oss.
Talet skulle ha följts av en avslutande skål för Ella, men eftersom vi i stressen och kaoset hade glömt bort dricka, fick det istället bli ett fyrfaldigt leve.
Ella som hade min gamla dopklänning hade blivit ordentligt varm och jag tog med mig henne för att byta om till en svalare utstyrsel, medan gästerna fick börja inmundiga tårtan.
Jag gav Ella mat och fick sedan själv smaka på tårtan, som var mycket lyckad. Vi hade tydligen haft tur med bagare/konditor.
Efter att alla hade tagit för sig rikligt ut av tårta och kakor, var det dags för presentöppning. Ella fick många fina presenter som hon kommer att ha nytta och glädje ut av i framtiden.
Men precis som alltid så går klockan extra fort när man har trevligt och det var snart dags för första gästerna att bege sig av hem. Och när en går följer snart alla andra efter.
Till slut var det bara jag, Marcus, Ella och min mamma kvar, som skulle städa undan.
Ella var ordentligt trött, förutom några korta stunder hade hon inte sovit någonting på hela dagen och slocknade som ett litet ljus när vi kom hem och jag la mig i sängen med henne.
Hennes mamma och pappa kände också hur luften gick ur dem och det fick bli rester till middag.
Vi tackar alla våra gäster för att ni ville närvara och för de fina presenterna. Vi önskar att ni vill dela med er av de bilder ni tog, då vi själva inte hade några direkta möjligheter att fotografera.
Förra veckan blev det inget babysim för oss pga vår envisa förkylning, men idag var vi friska och ivriga att återuppta våra vattenaktiviteter. Ella hade nog saknat det, för hon flöt rundor med ett stort leende. Idag fick hon dyka tre gånger. Som vanligt var hon jätteduktig både innan, under och efter badet.
Nästa gång är det sista gången, för det här året. Vi har valt att ta en paus från simmandet till januari, så Ella får en chans att växa till sig lite innan nästa delkurs. Dock ska vi försöka komma dit någon gång på ”frisim” så att hon inte glömmer bort sina nyfunna kunskaper.
För exakt en vecka sedan blev Ella 4 månader, men eftersom både hon och jag var sjuka blev det inget direkt firande. Det blev även inget babysim. Vi tillbringade mest dagen i sängen.
Förkylningen som vi drabbades av strax efter Ellas välkomstfest har varit seglivad och inte velat ge med sig. Värst drabbad har mamma varit men Ella fick också en släng av den och var snorig och febrig. Eftersom hon var pigg ändå och temperaturen inte var allt för hög undvek vi att proppa i henne mediciner och började med att lägga en sval tvättlapp på hennes panna, vilket hjälpte. Jag använde även koksaltlösning och ”näsfrida”, vilket inte var allt för populärt de första gångerna, men som accepterades då hon ”förstod” att de hjälpte henne att andas lättare.
Ella ålar – fast på rygg. Hon skjuter ifrån med fötterna och "ålar" bort från sin lilla lekmatta ut på golvet. Hon tar sig fram till hon stöter emot något som stoppar hennes fram(bakåt)fart.
Ja, det har varit mycket att tänka på den senaste tiden och dygnet har bara 24 timmar (tyvärr).
Ska försöka upplysa er lite om vad som hänt sedan babysim nr 4. Just nu är vi på väg att återhämta oss från en rejäl förkylning både Ella och jag.
21/9
Ellas morfar fyllde 55 år. Vi var där för att gratulera.
23/9
Vi var ute och gjorde ärenden inför söndagen. Handlade vit skjorta och nya byxor till Marcus.
24/9
5:e babysim. Vi fick åka med vår ”samåkningsfamilj” igen. Ella dök två gånger under simpasset. Var jätteduktig.
Vi hann bara komma hem så skulle vi iväg med Marcus och titta på tårta inför söndagen.
25/9
Vi for rundor på stan och köpte in och ordnade med det sista inför söndagen, såsom rosa slips till Marcus. Dock hittade vi ingen klänning till mig.
26/9
Vi stuvade in oss i bilen hela familjen och körde till Ateljé MB i Vinslöv för att göra ett sista försök att hitta en klänning till mig. De hade inga rosa hemma i min storlek så det fick bli en vit (brudvarning) Marcus hittade även en kavaj till sig som hade 70% rea.
27/9
Ellas välkomstfest gick av stapeln. (mer om denna senare)
28-30/9
Jag och Ella "har" dragit på oss en ordentlig förkylning och ligger i feber och snuva.
Villandsgården ligger på landsbygden strax utanför Kristianstad, närmare bestämt mitt emellan Nosaby och Fjälkinge. Adressen är Fjälkingevägen 228.
Ni hittar vägbeskrivning på både hitta.se och på eniro.
Vid frågor så tveka inte att ringa oss.
Det råder lite stiltje på bloggen för närvarande – har fullt upp med planeringen för Ellas välkomsfest som kommer gå av stapeln på söndag.
Jag ska göra en återblick på vad som hänt när helgen är över.
Idag fick vi ta oss för egen maskin till babysim. Vår samåkningsfamilj hade inte plats i bilen för oss, hade besök av mormor, så det fick bli buss. Men buss är vi vana vid och den gick nästan från dörr till dörr så det var ingen fara på taket. Jag tog Ella i bilbarnstolen på vagnchassit så att jag skulle kunna ta stolen med in i omklädningsrummet precis som vanligt. Det kändes lite konstigt och såg nog ganska annorlunda ut, men det fungerade bra.
När vi kom fram var det tomt och släkt i omklädningsrummet, det brukar vara fullt från gruppen innan vår, så jag blev osäker på om det var bad eller inte. När jag frågade läraren fick jag veta att det var för att hon slagit ihop grupperna då det var många sjuka i gruppen innan. Så idag var vi fler barn än vanligt, 5 st, men fortfarande färre än i andra babysimgrupper. Förutom att det var lite rörigt i omklädningsrummet så utgjorde det inget större problem.
Vi började med gamla övningar men provade även på att dyka och flyta i simring idag. Dyket gick jättebra och Ella var så duktig, fast att hon tyckte det var en bra ide att öppna munnen precis vid själva dyket. Det bekom henne inte och hon tyckte nog snarare det var bra att ta och dricka upp hela bassängen på en och samma gång istället för att småsörpla som hon annars alltid gör. Ligga i simring verkade hon också tycka vara mysigt. Då kunde hon ju ligga och filosofera och titta sig omkring utan att få vatten i öron och ögon.
Som vanligt så somnade Ella lugnt i bilstolen efter att hon duschats och blivit påklädd och sov till vi kommit på bussen och var halvvägs hemma.
När vi kom hem fick hon mat och somnade sen åter igen liggande på mammas mage i mammas säng.
Gårdagen var nog så när så bra den kunde bli och kändes evighetslång. Den började med en lagom sovmorgon, som verkligen behövdes eftersom natten hade varit lite rörig. När jag gick upp sov Ella vidare ytterliggare en timme vilken gav mig tid att rå mig själv en stund och dona lite. När hon vaknade var hon på ovanligt gott humör. Hon fick mat och sedan busade och lekte vi lite på sängen. När hon började bli trött la jag henne i vagnen, tog Torsten med oss och gick på en promenad genom byn. Ella somnade och sov fortfarande när vi kom tillbaka, så hon fick ligga kvar i vagnen ute i skuggan. Jag passade på att plocka lite till. Hon sov inte länge, ca en halvtimme, och fick sedan sitta med i sittern medan mamma tränade. Jag försöker komma i form efter graviditeten och återfå iaf lite kroppsstyrka. Till min hjälp har jag Wii fit. Jag står helt enkelt på en balansbräda framför tv:n minst en halvtimme om dagen och tränar balans, styrka och uthållighet med olika slags övningar.
Jag fick dock avbryta mitt i och gå upp och lägga mig med Ella i sängen. När hon hade somnat återupptog jag mitt träningspass och var klar lagom till Marcus kom hem från jobbet. Eftersom Ella vaknade i samma veva så tog jag hand om henne medan Marcus lagade middag. Tack vare att det blev tidig middag kändes kvällen dubbelt så lång. Vi hann till och med se en film och ändå vara i säng tidigare än vanligt.
Igår var Ella och jag inne i stan. Jag hade en tid på hälsa & helhet och när vi ändå var i stan passade vi på att göra lite annat också. Vi började med biblioteket. Jag skulle ha tag på lite ljudböcker. Det är så bra att ha rullande i bakgrunden när vi går här hemma. Det var Ellas första biblioteksbesök och hon var som vanligt en liten ängel.
Innan det var dags för hälsa & helhet gick vi och tittade i affärer. För en gång skull köpte jag faktiskt till mig själv och inte till Ella eller Marcus. Jag köpte två par leggings som jag kan ha i höst.
Även när vi var på hälsa & helhet var Ella exemplarisk. Hon låg i vagnen och pratade.
Slutligen gick vi upp till mina morföräldrar.
Dit kom sedan Marcus när han slutat eftersom vi tillsammans skulle vidare till Kjell & company och köpa ett nytt grenuttag som passar in i vårt nya vardagsrum. Vi passade även på att ta en runda på Klas Ohlson och där köpte vi en sak som vi behövt länge – en dymo.
Sedan begav vi oss av hemåt.
Så är slutligen inbjudningskorten klara och postade. Förhoppningsvis kommer de fram imorgon. Hade hoppats fått iväg dem i förra veckan men Ella tillät inte att mamma ägnade något annat än henne uppmärksamhet, så det var först i helgen jag kunde lägga sista handen vid dem.
Slutresultatet blev bra och jag är riktigt nöjd.
Det blir lite tajtare mellan postningen och osa datum än vad jag tänkt från början men förhoppningsvis ska inte det ställa till något bekymmer. Dessutom har vi redan sagt till de flesta att hålla datumet öppet. Nu blir det iaf söndagen den 27 september kl 15.00.
Marcus är svag för glasbord. Jag tycker också det är snyggt – om man putsar dem! Och vem är det som gör det ständigt och jämt med det vi redan har - jo jag (och ändå är det aldrig rent) Vi hade tidigare även köksbord i svart glas men det sållades bort, bytes ut mot ett rejält träbord istället, när vi flyttade till nya bostaden. Vi har dock fortfarande kvar ett soffbord i klart glas (suck) och det känns som om jag får putsa det flera gånger om dagen om det ska hålla sig rent och snyggt.
Men underligt nog, när vi skulle införskaffa en ny tvbänk så blev det, vad tänkte jag på, – ett glasbord. Ett superläckert tvåhyllsbord med tvstativ i crom och hyllor i ovalt, härdat, svart glas. Inga vassa kanter för Ella att slå sig på och det tål ordentligt med ”stryk”, men det är dock ett glasbord, vilket innebär ännu mera jobb för mig. Som förklaring till detta inköp åberopar jag tillfällig sinnesförvirring från min sida…
Amanda (http://glantan.blogg.se/) utmanade alla som vill (jag vill).
Regler:
• Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
• Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
• Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)
1. Vad heter du? Sandra
2. Ett ord på fyra bokstäver: Sula
3. Flicknamn: Sara
4. Pojknamn: Simon
5. Yrke: Sjuksköterska
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg: Strumpor
8. Mat: Stekt falukorv
9. Sak i badrummet: Shampo
10. Plats/stad: Stockholm
11. En orsak att vara sen: Semester
12. Något man skriker: S***n
13. Film: Starship troupers
14. Något man dricker: Saft
15. Band: Smokie
16. Djur: Sjölejon
17. Gatunamn: Sturegatan
18. Bil: Saab
19. Sång: She`s not you
Alla som känner sig utpekade är nu utmanade...
Igår var det dags för det veckoliga babysimmet. Det var första gången som Marcus inte var med oss. Ella och jag fick samåka med en annan mamma och liten flicka i gruppen. Allt gick bra även den här gången. Ella väntade snällt sittande i bilstolen inne i omklädningsrummet medan mamma bytte om och duschade och gjorde inget väsen av sig när det väl var hennes tur. I badet var hon mer intresserade av allt runt omkring än av mamma. Efteråt när hon hade duschats av och satts i bilstolen igen somnade hon och jag kunde i lugn och ro göra mig klar för hemfärd.
Leia Mais…Empire sitter tight över bysten och har en rakt utställd kjol som är skuren under bysten. Passar bra för en brud med mycket former, men är även smickrande för de flesta kroppsformer.
Passar: Brud med bred midja.
Passar ej: Brud med stor byst, platt mage och stora höfter (timglasfigur).
Mina tankar: Enkelt men vackert. Ttror tyvärr det inte är någon passande modell för mig.
Några vackra brudklänningar i empiremodell från Novia D'art 
Josefina
Cintia
Alessia
