Belöningen för allt jobb med att anordna julfirande fick vi på julafton. Inget stök eller kasande på farliga julvägar utan bara lugn och ro med bara vi tre.
Vi åt rester från julbordet, såg på Kalle Anka och öppnade klappar.
Ella har fått så mycket fina klappar och det har tagit henne två dagar att öppna allesammans. Hon har testat och inspektera dem alla noga och verkar nöjd med alla. Fast hon har redan valt ut några favoriter som är extra roliga
Eftersom jag inte ville dra ut Ella på julvägarna i år hade vi beslutat att låta allt folk komma till oss istället. För att det skulle passa alla, både Marcus och min sida, lade vi julen på lillejulafton.
Den som inte själv tidigare har haft jul hemma har inte en aning om vad det innebär. Jag var inställd på att det skulle bli mycket, men kanske inte så mycket. För att lätta lite på bördan, och kostnaden, blev det lite knytkalas av det hela. Min mamma tog på sig att göra sill och gröten. Svärföräldrarna fick skinkan och svågern och svägerskan fick också ta med sig lite sill. Mina föräldrar stod även för all dricka och för ålen. Jag lagade Jansson och svampomeletten och Marcus rullade köttbullar – 139 stycken.
Men det var ändå mycket som skulle inhandlas och förberedas, så vi hade fullt upp.
Lagom till vi behövde den som mest gick bilen sönder. Startlåset frös sönder i kylan och vi blev fast hemma utan möjlighet att komma iväg och handla allt det som vi behövde. Marrcus kom inte heller iväg till jobbet utan fick ta ut sina sista semesterdagar. Min far blev den räddande ängeln. Efter att han skulat jobbet plockade han upp Marcus och de körde och handlade allt på den långa handlarlistan som jag krafsat ner.
Det hela slutade med att julen blev rätt lyckad trots allt.
Nästan alla klapparna under granen var till Ella, något som kan förklaras med att alla gäster hade lämnat nästan alla sina klappar hemma för att öppnas på julafton.
Men alla människor och alla intryck hade blivit för mycket för Ella och hon orkade inte öppna sina paket utan sparade dem till ett annat tillfälle. Efter att ha ätit sin äppelgröt och lite katrinplommonpure somnade hon gott.
Min syster och svåger och deras lille son åkte efter klapputdelningen eftersom deras hund är sjuk och de var tvungna att hämta honom hos hundvakten.
Vi andra gjorde klappleken och avslutade sedan kvällen med gröt innan Marcus halva gav sig av hemåt.
Mina föräldrar och min bror stannade en stund till och vi hade en diskussion om platt-tvapparater som jag inte behöver upprepa här.
När de också hade åkt, var jag så trött efter att ha stått på benen nästan hela dagen och ville bara få gå och lägga mig och få en god natts sömn så att jag var pigg nog att njuta av belöningen som vi skulle få dagen efter. ´
Dagarna innan jul kom det en hel massa snö och det var bitande kallt. Jag, Ella och Torsten gav oss ut på en vinterpromenad men vände ganska snabbt hem igen då det var för kallt för Ellas små kinder. Jag var eld och lågor och ivrig att få ta några fina vinterbilder, men den stora kameran tyckte inte heller om kylan och slutade fungera så fort vi kom utom dörren. Den lilla var desto tåligare men jag hade helt tappat sugen på att vara fotograf så det blev bara några få bilder.
Jag har inte haft chans att uppdatera bloggen på väldigt länge. Först kom det ena i vägen och sedan det andra, men nu när julkaoset börjar lägga sig tänkte jag lägga upp de inlägg jag hade planerat för tidigare.
Leia Mais…I helgen har Ella provat på att äta gröt för första gången. Fick ett gratisprov med posten, med smaken banan och äpple. Det var populärt vill jag lova. Hon smaskade, slickade sig runt munnen och till och med sträckte sig efter skeden. Tog det för lång tid mellan skedarna så blev hon upprörd. Hon åt upp över hälften, vilket är ett framsteg från de få skedar som det har varit med smakportionerna.
Idag blir Ella 6 månader! Det är svårt att tänka sig att det redan har gått ett halvår sedan hon föddes.
Dagen till ära var hon dessutom på sin 6 månaderskontroll på bvc. Hon väger nu 7020 g och är 65,5 cm lång. Både sköterskan och läkaren blev imponerade av hur stark hon var när hon skulle ligga på mage. Sköterskan använde ord som ”spänstig” och ”aldrig varit med om förut”. Stolt som man är kan jag bara svara med att hon varit stark hela tiden.
När vi ändå var på plats passade mamma på att få sin spruta till slut. Ett stick i armen och så var det gjort. Det återstår att se om jag får några känningar av det.
Ella fick också erbjudandet, eftersom hon nu är gammal nog, men vi valde att vänta. Det är något vi inte ens har diskuterat och det tål att funderas på innan vi fattar beslut.
