Nu inväntar vi febern

Idag var det dags för Ella att åter besöka bvc och få sin första vaccination. Hon var pigg och glad och lyckligt ovetande om det som väntade. Om bara mamma varit lika ovetande.
Som vanligt började vi med att mäta och väga och den här gången hade Ella haft en växtspurt som hette duga. Hon väger nu 5450g och är 59,5 cm lång. Det betyder att hon växt över en hel decimeter sedan hon föddes.
Efter rutinundersökningarna var det så dags för det otäcka. Två sprutor fick hon, en i varje lår. Den första gick bra och hon sa inte ett knyst, men den andra var värre. Direkt efter var hon som vanligt och både jag och Marcus trodde nog att hon hade klarat även den, men så kom gråten. Dock var hon inte svårtröstad och var snart glad igen. Jag hade ställt in mig på att hon kommer få feber och bli lite gnällig, men enligt vår sköterska är det inte säkert att det blir så. Jag ropar iaf inte hej innan vi kommit över bäcken utan ställer in mig på det värsta. Om det blir så, så vet vi iaf anledningen vilket är betryggande.