Olyckor, bristande sjukvård och oro

Gårdagens egentliga uppdatering om v 12 fick bli idag istället eftersom gårdagen inte blev som den var tänkt på något sätt. Jag var ledig från praktiken, ska vara det varje måndag eftersom min handledare själv är ledig. Jag hade en del inplanerat för dagen, bl.a. att uppdatera bloggen, packa en och annan flyttlåda mm, men allt fick läggas på is.
Vid tolvtiden råkade jag ut för en fallolycka . Jag vet inte riktigt hur det gick till och allt gick så fort, men jag mins att jag skulle ta ett kliv över borrmaskinen som stod mitt på golvet (vi har en salig flyttröra just nu) för att inte snubbla över den. Istället halkade jag på Torstens kudde som låg gömd bakom. När jag försökte återfå balansen vrickade jag foten och tappade balansen på nytt. Den här gången föll jag baklänges och slog i min stackars svanskota hårt i parkettgolvet. Jag tror att samma kudde som var orsaken till att jag föll även dämpade fallet för min rygg. Det är en klar underdrift när jag säger att jag skrek som en stucken gris. Mest blev jag nog rädd för Lilla Grodan, men jag hade inte ont i magen utan bara i svanskotan. På något sätt lyckades jag ta mig till min mobiltelefon och ringa Marcus och berätta vad som hänt. Han lämnade genast jobbet och skyndade sig hem. Tror det tog tio minuter innan han stormade in genom dörren. Under de minuterna lyckades jag ta mig upp från golvet och sätta mig i soffan.
Därefter följde en oändlig spiral med samtal till olika läkare för att ta reda på om jag skulle åka in och kolla så allt var som det skulle med Grodan. Jag ringde först till akuten, men de fick inte rekommendera mig någonting utan kopplade mig till kvinnokliniken. Där var det naturligtvis kö och man fick boka en telefontid då de ringde tillbaka. Då försökte jag få tag på Ingela, min barnmorska på MVC, men hon svarade inte. Tillslut ringde jag sjukvårdsupplysningen och fick lite svar. Han jag pratade med tyckte att eftersom jag inte hade ont i magen och inte blödde så kunde jag avvakta och se om det dök upp några nya symptom och i så fall åka in.
När kvinnokliniken ringde upp sa hon jag pratade med att hon inte ansåg det nödvändigt att åka in eftersom de inte gjorde något ändå.
Inte gör någonting ändå! Hur ska man reagera på det? Är mitt barn och min graviditet mindre viktig bara för att jag inte har varit på något ultraljud ännu? Har människan inga känslor i kroppen, hon måste väl förstå att man blir orolig.
Till slut menade hon på att det i så fall var det bättre att jag ringde min barnmorska på MVC så kunde hon kanske lyssna efter fosterljuden. Barnmorskan som jag inte fick tag på pga. deras telefontider.
Vad är det för sjukvård vi har egentligen?

Jag valde att inte åka in utan bara ta det lugnt och vila. Även om min svanskota skulle vara knäckt eller sprucken så går den ju knappast att gipsa ändå. Marcus var tvungen att åka tillbaka till jobbet
Lilla Grodan verkar inte ha tagit någon skada och jag kan röra mig lite lättare idag. Ringde till ”jobbet” imorse och berättade vad som hänt och att jag skulle stanna hemma och vila idag. Blir nog mest sängen eller soffan samt film eller tv.