Tiden rusar fram

Det känns som om de här månaderna går alldeles för fort. Trots att jag har varit gravid i snart sex månader så har det inte riktigt gått in att den lilla personen i min mage snart kommer att komma ut och bli en del av vår lilla familj. Ibland slår det mig och känslan jag får då är svår att beskriva med ord, men innefattar en värme i hela kroppen. Ett sådant tillfälle infann sig i förgår då jag plockade upp ett av de få klädesplaggen som jag har köpt till Grodan och det plötsligt slog mig att om några månader så ska någon faktiskt ha det på sig. Jag bara stod och höll och tittade på detta lilla, lilla plagg hur länge som helst innan jag hängde det på utsidan av min garderob. Som en liten påminnelse varje dag om vad som väntar oss.
Det är bara tre veckor el tjugo dagar för att vara exakt till vi får veta mer om h*n som bor i min mage, då vi ska göra 3D/4D ultraljud nere i Malmö. Då kommer vi få en nästan färdig bild av hur Grodan ser ut och veta mer vem vår lilla älskling är, pojke el flicka mm. Mammas temperament har h*n redan visat prov på vid ett par tillfällen men vad mer för egenskaper och vilka drag har Grodan fått från mamma/pappa? Förhoppningsvis får vi en liten glimt av detta då. Jag hoppas att h*n iaf har ärvt pappas smilgropar.

Lilla du där inne

Jag undrar så vem du är,

Att jag vet så lite om dig,

Fast du redan är här

Är det dina tår jag känner?

Är det ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar

och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig

fast du redan är här,

Men jag älskar dig som tokig,

Vem du nu än är!!