Jag börjar bli gammal

Den 16 april var det en fjärdedels sekel sedan jag såg världens ljus för första gången. Ush vad tiden går fort. Det känns som om det var igår man fyllde 20.
Jag har valt att ta det stora holabalooet i sommar när man kan vara ute. Istället firades födelsedagen i litet sällskap. Mina föräldrar bjöd ut på restaurang på kvällen och på lördagen kom svärföräldrarna och svågern med familj och hälsade på. Svärföräldrarnas present var överväldigande. Nu ska jag bara hitta bra tillfällen att använda den också.

Marcus skrattar åt mig när jag kallar mig själv gammal men sanningen är att man redan börjat få krämpor. Förutom att mitt vänsterknä har spökat de senaste månaderna, knakar, värker och viker sig, så har nu min vänsterarm till råga på allt också börjat och strula. Har troligtvis med någon muskeln/nerv att göra. Min mamma har samma besvär. I slutet på förra veckan hade jag så ont, kunde knappt röra mig, att Marcus fick stanna hemma från jobbet och ta hand om Ella. Med intag av värktabletter med jämna intervaller fick jag ner den och i lördags var jag bra nog att till och med ligga på knä och pula i trädgården, något som jag fick i backnacken dagen efter då mitt knä var värre än någonsin.